Äntligen är jag några kilo hår lättare! Inte en dag för tidigt. Det är liksom inte riktigt okej att ha en hårhjälm. 

Min frisör blev först alldeles tyst när hon såg lurvet, sen kunde hon inte riktigt hålla sig för skratt. Jag förebrår henne inte överhuvudtaget, det är ett som är säkert. 

 

 

Ringde kvinnokliniken idag för att boka tid för nytt cellprov (uääää) iom att det i senaste brevet stod att jag skulle ringa och boka tid två månader senare (dvs nu). 

Det gick dock inte särskilt bra, jag fick till svar att det inte går att boka några tider för cellprovtagning nu. Jag ska återkomma om sex veckor. 

Jag sa lite halvt skämtsamt att vi får hoppas att jag inte har någon cellförändringar då, iom att jag måste vänta ännu längre. 

Till svar fick jag "jaa men alltså om du har det så växer det ju ändå inte så fort". 

Åh, tack, då känns det ju mycket bättre..

Det är ju sant det hon säger, och jag är inte särskilt orolig, men ändå. 

 

 

Nyss var jag med om en annan lite, vad ska vi säga, "intressant" grej. Jag hade lilleman i knät och vi gick/rullade genom en galleria. En äldre kvinna som gick åt motsatt håll lade då märke till oss, stannade upp och ställde sig och blängde med en sån avsmak i blicken att jag nästan inte trodde det var sant. Jag väntade mej en kommentar också, men den slapp vi. Man kan ju undra vad det var som gjorde att hon började titta så. Kanske att jag har mage att visa mej ute bland folk i rullstol? Och att jag har ett barn i knät..herregud!! 

Ja, något med min uppenbarelse var osmakligt iallafall. 

Men, det struntar jag fullständigt i.