På västfronten intet nytt

 
Alltså, jag ber om ursäkt för bloggtorkan! Vissa dagar finns bara inte energin där. I all ärlighets namn finns det inte alltid så våldsamt mycket att skriva heller. Variationerna på dagarna lämnar ju utrymme för förbättring, om man uttrycker det så. 
 
Men för att sammanfatta lite - jag har blivit ännu tröttare än tidigare. Jag skulle nog kunna sova dygnet runt utan större problem. Ja, sätt dit en kateter bara. 12-13 timmars sömn och jag känner mej någorlunda som en människa. Kan ju aldrig vara normalt. 
Sjukskrivningen är förlängd. Ambivalensen är enorm kring det. Jag vill verkligen jobba, men jag inser ju att sannolikheten att det skulle funka är någonstans kring det där obefintliga området. 
Underredet fortsätter sin krigsföring mot resten av kroppen. Så inte okej. Jag har fortfarande inte kommit på någon bra strategi för att kunna ge igen. Får fortsätta fundera på det alltså. Tips?
 
Idag fick jag resultatet av min 24 h blodtrycksmätning. Se nedan. 
 
 
 
Enligt läkaren är det normala värden, så då är det väl det. 
Det lägsta vakenvärdet tror jag skedde när jag gick upp på toaletten. Jag var dock så virrig att jag inte kom ihåg att skriva ner det på pappret. Typiskt. Nåväl, jag tror knappast att det hade revolutionerat min behandling, om jag hade funnit mej såpass att jag hade plitat ner yrsel-feelingen på ett papper.