Ser fram emot morgondagen med spänd förväntan. Kl 13.00 är det dags att infinna sig på neuromottagningen igen för att träffa sjukgymnast (eller fysioterapeut som det numera heter).

Jag har funderat en hel del på vad vi ska hitta på. Förmodligen kommer en stor del av tiden att gå åt till att jag får demonstrera mina förmågor. Och brist på dom.

 

Åh nej, det slog mej just att jag säkert kommer att få knata runt med rollator igen. Jag är ledsen att säga det här, men det finns få saker som så snabbt förvandlar mej från 24-åring till 84-åring, som en rollator. Bäst att jag motverkar feelingen genom att ha byxor med häng, det verkar inte vara så jättepopulärt bland äldre personer.

 

Hah, det får mej att tänka på en händelse på akuten i våras. Jag hade blivit assisterad till toaletten av två uskor, och när jag skulle därifrån drog dom upp både under- och överbyxor (nytt ord?) på mej. Väldigt, väldigt högt upp.

Direkt slank detta ur mej: nej, nu har du nog allt tagit fel, jag är inte 89, jag är född 89. 

Och så förklarade jag att det inte går för sig att ha byxlinningen i armhålorna.

Som tur var hade dom humor, och blev inte sura. Båda brast ut i ett gapskratt, och tyckte det var bra att jag har humorn i behåll trots att jag är sjuk. Sen fick jag hjälp att dra ner byxorna några decimeter.

 

Ja det blir hur som helst spännande imorgon!

Då ska jag även försöka hinna med, och komma ihåg, att ta upp att mitt bäcken och mina höfter har börjat göra ännu mer ont än tidigare. Jag kanske är 84-89 ändå?! Bäckenet vill hela tiden "öppna upp" sig, som en bok typ. Funderar på om det vore bra att ha någon slags ortos. Jag jobbar ju hårt på att bli robocop. Tror jag det var. 

Jag fick ju även världens ondaste upphakning i ryggen när jag låg inne senast, och hur jag än gör får jag inte till det. Jag tänkte att sjukgymnasten kanske kan knosa till mej lite imorgon, så det blir bra. Det vore fint. Det är mycket trevligare att kunna vrida huvudet utan att det gör ont, än tvärtom.