30 (?) dagars olycka och ett rör

Idag inträffade en jävligt onödig olycka. Jag tappade min mobil rätt ner i marken och displayen sa kras, och så blev det ett enda spindelnät istället för ett glas. Folk som var i närheten då fick uppleva en ramsa svordomar som inte var av denna värld. Anledningen att jag tappade den var tråkig också. Vi hade varit inne i en butik som tyvärr låg tre ramplösa trappsteg ovan markplan. När jag skulle försöka krångla mej ner för trappan tyckte telefonen det var lämpligt att ta till flykt..och där är vi nu. 
Vad har vi lärt oss av det? Ha koppel på telefonen, och handikappanpassa era butiker. För bövelen! 
Ska lämna in telefonen för lagning imorgon, och hoppas att den inte blir borta en månad. 
 
En sak som å andra sidan är väldigt bra har också inträffat idag - jag har fått kallelsen till MR tunntarm! Nästa vecka blir det åka av, in i det lillalilla röret. Det blir fint det! Förutom att ligga på den där britsen då..det är inte direkt så att den andas komfort. Det är ju väldigt roligt också att man får "lyssna på musik" under tiden man ligger där. "Ja men det är väl behagligt", kan man säkert tycka om man inte har provapå-MR:at någon gång. Då vill jag bara berätta att man inte hör ett skit av musiken dom påstår sig spela. Eller ja, du kan höra en skränig överton nånstans om du har tur, men det är också det enda. Vad du däremot hör väldigt väl är ööööö-donk-donk-donk-öööö-donk-donk-donk osv. Magnetkamerans, inte alls så, diskreta driftljud alltså. Jo, man måste ju dessutom ha öronproppar innanför hörlurarna - inte direkt något som förhöjer musikupplevelsen. Men å andra sidan missar jag hellre en pop-platta än får post-MR-tinnitus. Så var det med den saken.