Dagen har inte varit särskilt fredagen den trettond-ig alls. Den har varit riktigt bra!

Jag menar, en dag som börjar med att jag nästan inte känner mej trött när väckarklockan ringer kan ju knappast bli dålig!

 

När jag skulle in till stan tänkte jag att, vad fasen, jag testar med bussen. Det värsta som kan hända är ju att jag slår ihjäl mej, eller något i den stilen. Och vet ni vad som hände?!

JAG TOG MEJ OMBORD HELT SJÄLV UTAN NÅGON SOM HELST HJÄLP!!! 

Nu kanske jag verkar väl uppspelt över en liten grej, men man får lite nya perspektiv på saker och ting när man inte kan lita på benen. Och det kändes verkligen som en seger! Visst, när jag skulle hoppa av bussen fick chauffören fälla ner rampen, för jag kände inte för att bokstavligt talat hoppa, men det är mindre viktigt. 

Lunchade med trevligt sällskap och strosade sen runt på stan. 

Ikväll har kroppen fått sig en liten genomkörare i gymmet, och trots att jag hade börjat känna mej som en wheeling dead när vi var på väg dit gick det riktigt fint!

 

 

 

Som sagt, riktigt bra dag!

 

 

Måste dock få skriva av mej om en grej som gör mej lite lätt upprörd. Egentligen kommer det nog inte att spela särskilt stor roll att jag skriver det här, för jag kan inte ens efter att ha funderat ett tag komma på någon i min bekantskapskrets som gör det här misstaget, men å andra sidan så tror jag inte det gör någon skada att skriva om det heller. 

Så här är det - jag har använt rullstol i ett halvår nu. Jag har, med den jag använder nu, haft två stycken olika. Hittills har det inte vid ett enda tillfälle hänt att rullstolen har gjort ett utfall mot någon människa. Det är inte en kamprullstol. Många verkar dock tro det, för det verkar vara obehagligt att gå nära mej, att prata med mej och att titta på mej. Jag lovar, jag har såpass bra pli på den att den inte kommer att attackera. 

Det är inte heller så att man själv kommer att hamna i rullstol bara för att man pratar med någon som gör det. Det smittar liksom inte på det sättet. 

 

Jag skulle också vilja upplysa om att jag använder rullstolen för att mina ben inte fungerar så bra. Det innebär dock inte att jag mentalt är som en 3-månaders bebis. Det är inte okej att prata över huvudet på mej, bara för att jag inte står upp. 

Visst, en del personer som sitter i rullstol har även kognitiva funktionsnedsättningar, men ta inte det för givet! Jag blir rent ut sagt förbannad när, t.ex. jag och Hans går in på en butik, jag ställer en fråga och den i butiken svarar till Hans. Vad fan är det frågan om?! 

 

Såå, nu har jag fått ur mej det.