Det är ju inget skämt att det är varmt ute just nu! Jag klagar dock inte, observerar bara. 

Temperaturen inomhus brukar ju ta för vana att haka på värmeböljor ute, om man nu inte har ett väldigt bra klimatsystem förstås. Det har dom uppenbarligen inte på min vårdcentral. 

På entréplan var det visserligen rätt uthärdligt, men när jag kom upp på övervåningen kändes det mer som att jag hade klivit in i en ångbastu. Blev ju knappast bättre av att ligga på en brits med "skinnklädsel". 

Jag var dock inte ensam om att hålla på att förvandlas till en blöt fläck; min sjukgymnast som stod och kämpade med mina elakt krampande muskler var tvungen att pausa flera gånger för att torka av sig. Jag vet verkligen hur det är. Jag har mer än en gång svurit en inre ramsa när någon patient behöver duschhjälp och det är en sisådär 30 grader varmt ute och typ 35 grader inomhus. Att då byta från öppna sandaler till höga gummistövlar, ovanpå landstingspyjamasen knyta på sig ett plastförkläde och stänga in sig i ett badrum med duschen ångandes, det är fan ingen hit alltså. Det tar inte lång tid innan man är ungefär lika blöt som den duschande patienten, och då är det tyvärr inte (bara) pga duschvatten. 

 

Sjukgymnasten började iallafall med att trycka ut hakningarna i ryggen, thank god!! Det lät som att någon trampade på hårdbröd, hela bröstryggen. Han blev lite ställd över hur mycket det var som behövde tryckas ut, själv blir jag inte det minsta förvånad längre. Once a hårdbröd, always a hårdbröd..eller nåt sånt. 

Det blev inte helt perfekt, men klart bättre än det var innan iallafall! 

 

Sen fortsatte vi med höft/bäcken. Har haft en känsla av att ena benet är längre, och att jag bara sitter på ena rövhalvan i rullstolen, och det kan ju aldrig vara optimalt. Det visade sig att jag hade rätt, bäckenet hade dragit ganska snett. Det är höftböjaren och en av dom mindre sätesmusklerna som överarbetar något så fruktansvärt, så dom lyckas till och med jobba sig till en "permanent" spasm. Kan väl säga att det var lite skrattblandad gråt när han tryckte på triggerpunkterna. Det gjorde verkligen satans ont, men på något märkligt sätt är det ändå ondskönt. 

 

Fick en övning jag ska göra också, som förhoppningsvis kan göra att dom tokspända musklerna lugnar sig lite. 

Vi tror att en orsak till att jag blir så här spänd är att röven har blivit lite för liten för rullstolen, så för att jag inte ska bli så instabil när jag kör spänner jag benen för att kompensera. Längst in mellan kroppen och sidoskydden får jag liksom in en knytnäve på vardera sida. Det är inte så himla bra, för min rullstol går inte att ställa in på bredden. Fan. Var ju då såklart tvungen att ringa min AT i eftermidda och berätta om problemet, och vi ska träffas på måndag. Eventuellt går det att lösa med en annan dyna, det vore ju bra. Annars vet jag inte riktigt vad vi ska hitta på. Det kan ju i och för sig motivera ett ökat intag av godis och chips när jag tänker efter..hehe