Gymnastik i alla former
Jag hann aldrig med att skriva igår, det blev fullt upp i och med att vi satte oss i bilen och åkte till mamma & pappa efter mitt sjukhusbesök, men här kommer en uppdatering.
Sjukgymnasten hade nog inte läst på särskilt mycket om vare sig min sjukdom eller mej innan besöket, jag fick verkligen gå igenom allt med henne. Först kändes det lite tröttsamt, men när jag märkte hur intresserad hon var av att lyssna (och även lära sig) kunde jag inte riktigt med att bli irriterad.
(Jag kanske verkar vara ett riktigt rövhål som alltid ska veta bäst, och tror att jag kan allt. Jag kan absolut inte allt, det är ett som är säkert, men rent generellt kan jag mer om min sjukdom än vad vårdpersonalen kan. Så är det ofta för alla EDS-patienter. Jag har sagt det förr, men jag vill säga det igen, för jag vill inte framstå som någon messerschmitt.)
Jag ska i all ärlighets namn säga att jag hade förväntat mej att någon slags idé om träningsprogram fanns färdig hos henne, men så var det inte. Det var mer så att hon frågade mej vad jag ville göra.
Hade jag vetat det, alltså vad som kan göra mej bättre, hade jag väl knappast kommit dit, kan jag tänka..men samtidigt förstår jag tanken med att fråga patienten. Det är ju ändå bra att patienten är delaktig liksom.
Efter många om och men kom vi så fram till att jag ska träna på att gå, i sån där barr (ni vet såna där räcken som balettdansarna håller i/gymnaster trixar på). Jag kanske blir balettdansös eller gymnast av bara farten, jag är ju då sannerligen tillräckligt vig för det iallafall!
På fredag sätter vi igång på riktigt, så på lördag lär jag väl behöva en lyftkran för att ta mej ner till, och upp från toaletten. Post legday så att säga.
Idag har vi varit i Piteå och badat på äventyrsbadet. En viss liten pojke var så sjukt taggad att inga mätskalor räcker till, haha. Och roligt hade han! (Vi vuxna också) Dock har han inte riktigt greppat det här med att man bör stänga munnen och hålla andan när man hamnar med huvudet under vattnet, så efter ett tag var det nästan så vi började fundera om vattnet skulle räcka till i poolerna, eller om han skulle lyckas dricka upp allt.
Det var som sagt roligt, men jävlar vad det tog på krafterna. Har sådan huvudvärk att jag nästan kräks, har något slags dunkelt tunnelseende och händerna bara skakar. Har parkerat mej i sängen nu och lär nog stanna här ett tag. Om någon har möjlighet att komma och dunka till mej i skallen med en stekpanna så jag tuppar av ett tag, vore det fint! Varken mamma, pappa eller Hans vill göra det nämligen. Kan inte förstå varför..
